22 august – 14 september
Thomas Watkiss, Catrin Lundqvist, Monica Larsson, Leif Elggren
Curator: Cecilia Andersson
The works in the exhibition Our House is on Fire! highlight dangerous manufacturing processes of metals that are dangerous to both people and the environment. In order to draw attention to the problem, the works send alarming signals that reinforce the experience that something isn’t right in our world. Film, painting and installation are on display.
Using warning signs in yellow and black, Leif Elggren’s spatial installation conveys the feeling of stepping into a hazardous zone. Monica Larsson and Catrin Lundqvist’s installation and film tell the story of the Rönnskärsverken, whose pollution resulted in devastating consequences for the surrounding areas. Thomas Watkiss’ painting of a lost natural world and sourced from local materials directly testifies to the vulnerability of nature.
As early as the 1960s, biologist Rachel Carson pointed out how one person’s use of pesticides becomes another person’s poison. In her book Silent Spring, she describes this series of events based on an analysis of the food chain and strongly criticizes the use of pesticides in agriculture. The book is considered to be the spark that ignited the environmental movement.
We do not seem to be moving forward with the problem, but continue to shift the responsibility to future generations. The dilemma surrounding environmental poisoning and how this continue to affect our environment in combination with toxic political agendas has contributed greatly to the problematic situation we now find ourselves in.
Our House is on Fire! was a recurring call out of the then 16-year-old environmental activist Greta Thunberg in the speech that began at The Economic Forum in Davos in 2019. At that time, she addressed world-leading politicians and economists who should be in a position to act against the devastation of life on the planet. All that which is at stake for humans and animals, especially due to fossil fuel emissions. Her strength in speech and action has influenced the theme of this exhibition.
Leif Elggren’s art gives the exhibition conceptual strength and weight in collaboration with Thomas Watkiss’s dystopian painting. The meeting between the works is tied together by the urgent tones in both artists’ works, like clear and loud cries of warning! Monica Larsson and Catrin Lundqvist exhibit parts of the project Röken skulla blåsa mot ryssen, which deals with industrial emissions that are harmful to the health and its relation to economic prosperity. Thomas Watkiss has also contributed music to the film of the same name.
About the artists and the curator:
Thomas Watkiss is a multidisciplinary artist, interested in shaping environments with sound and painting. In his painting, he creates new ecologies where bird creatures adapt to new and unfamiliar landscapes. During trips in nature, he gathers sound recordings and photographs scenes that inform his work.
Monica Larsson works with film, photography, painting and sculpture. Her art is about perception and navigation in relation to time and space. She’s interested in the interpersonal significance of art, where communication finds a language that goes beyond the spoken and written words.
Since 2019, Catrin Lundqvist has been collaborating with Monica Larsson on the project Röken skulla blåsa mot ryssen / The Smoke Should Blow Towards the Russians, which is about the Rönnskär smelter in Skelleftehamn. It is an investigation of the history of the industry and the consequences of its emissions.
Leif Elggren is a conceptual artist. Accessing hidden meanings by eliciting sounds from material and immaterial phenomena is one of his main artistic tracks. He has claimed the right to Black & Yellow in all its possible forms and worlds where the pattern can be found, since 1977.
Cecilia Andersson is an internationally active freelance curator. In 2024, she curated the exhibition Röken skulla blåsa mot ryssen at Skellefteå Museum, then as director of Museum Anna Nordlander/MAN in Skellefteå.
Program:
Friday 22 August at 5-10 pm. Opening reception. The exhibition is inaugurated at 6 pm by curator Cecilia Andersson.
Saturday 30 August at 2-2.30 pm. Guided tour.
Saturday 6 September at 2-2.30 pm. Guided tour.
Sunday 7 September at 5-7 pm. Extended opening hours for screening of the film Livet Döden Konsten Makten, by Erik Pauser. A film about Leif Elggren. Q&A och bar.
Saturday 13 September at 2-2.30 pm. Guided tour.
Sunday 14 September at 5-7 pm. Closing reception with extended opening hours for screening of the film Röken skulle blåsa mot ryssen by Monica Larsson and Catrin Lundqvist. Q&A and bar.
Credits: Johan Granstrand, film photographer and Kersti Grunditz Brennan, film editor.
Presented in the United States by Thomas Watkiss. Email hello@thomaswatkiss.net for press kit and further information.
Skorstensbyggare Rönnskärsverken, foto Forum Museum Rönnskär
RÖKEN SKULLE BLÅSA MOT RYSSEN
– en utställning om Rönnskär
av Monica Larsson och Catrin Lundqvist
Curator: Cecilia Andersson, MAN/Museum Anna Nordlander
Projektledare: Anna Lindfors, Skellefteå museum
25 februari – 29 september 2024
Vernissage den 25 februari kl 13-16.
Utställningen invigs kl 13
En till rundtur i utställningen ges kl 15
Guldet i Fågelmyran upptäckte 1924 och gruvdriften i Boliden startade. Fyra år senare stod skorstenen på Rönnskär färdig. Den blev 145 meter hög. Vid den tiden fanns en slogan i svang: ”Skorsten kallar vi det rör som mot Ryssland röken för”.
Smältverket ägs av New Boliden. 2022 framställde Rönnskär 218000 ton koppar och
12 ton guldtackor. Arsenik var tidigare en stor och besvärande biprodukt. Bly är fortfarande en viktig del av produktionen.
”Min farfar Wille Varg-Larsson älskade att vara i skogen. Skidklubben Vargarna i Byske fick sitt namn efter honom. När jag var liten hörde jag ofta historier om Rönnskär, bland annat den om när farfar ramlade ner i en arseniksilo och tog sig levande därifrån.” Monica Larsson
Industrin har skapat arbete och välfärd, men utsläppen till luft och vatten har skadat människor och den omgivande miljön. Hur mycket av vår natur och hälsa är vi beredda att offra?
Båda konstnärerna har sina rötter i Västerbotten. Deras förfäder Wille Varg-Larsson arbetade vid Arsenikverket i 39 år och Hilding Snus-Lundqvist var anställd som snickare på Rönnskär.
”Under min uppväxt blev miljön i Skelleftehamn alltmer förgiftad. Träd saknade löv. Fisken, bären och svamparna vi åt av var hälsofarliga, fast det visste vi inte då. På Hyttgatan där farfar Hilding Snus-Lundqvist hade byggt sitt hus, började smältverksarbetarna dö i “Rönnskärssjukan”. Catrin Lundqvist
Utställningen består av måleri. arkivbilder text och videoinstallationer, varav en är en filmloop om 34 minuter, i regi av konstnärerna. Den är filmad av Johan Granstrand, Skellefteå och klippt av Kersti Grunditz Brennan, Gustavsberg. Musiken i filmen är gjord av Sofia Johansson, Umeå och Thomas Watkiss, New York.
Andra som bidragit med tid och arbete i projektet är: Tom Brennan, Isabella Karlström, Elisabeth Andersson, Per Strömbro, Mona Stenberg, Sten-Arne och Inger Burman, Nils-Erik Edholm, Ulf och Berit Backman, Janne, Ing-Marie och Jesper Lundkvist, Assar och Birgitta Nilsson, Ann Lundholm, Lill Casslind, Göran Hedemalm och Marielle Mvuanda Riström.
Tack till
Forum Museum Rönnskär
IF Metall avd. 3 Norra Västerbotten
Skellefteå kommuns arbetsstipendium
Byggnads kulturstipendium
Film i Västerbotten
Stiftelsen Längmanska kulturfonden
Helge Ax:son Johnsons stiftelse
MONGOLIAN SESSIONS – MONICA LARSSON
Kontakt: monica a:t monicalarsson.se
MONGOLIAN SESSIONS – MONICA LARSSON
Kontakt: monica a:t monicalarsson.se
RÖKEN SKULLE BLÅSA MOT RYSSEN
”Röken skulle blåsa mot ryssen” är ett pågående konstprojekt om smältverksindustrin Rönnskär i Skelleftehamn av Monica Larsson och Catrin Lundqvist. Båda konstnärerna har sina rötter i Västerbotten. Deras förfäder Wille Varg – Larsson arbetade i Arsenikverket i 39 år och Hilding Snus – Lundqvist var anställd som snickare på Rönnskär.
Utställningen är den första delen i ett flerårigt projekt och består av måleri, arkivbilder, text och videoinstallationer. Det filmade materialet är scener ur en kommande film, i regi av Monica Larsson och Catrin Lundqvist. Den filmas av Johan Granstrand och redigeras av Kersti Grunditz Brennan.
Konstnärernas förfäder och andra personer som känner smältverket väl är huvudpersoner i projektet, där både de goda och dåliga sidorna av industrin diskuteras. Rönnskärsverken har skapat arbete och välfärd men utsläppen i luft och vatten har skadat människor och miljö. Hur mycket får industriella framsteg kosta? Och hur formas framtiden när ny exploatering av Norrlands resurser åter är i full gång?
Catrin Lundqvist: ”Under min uppväxt blev miljön i Skelleftehamn alltmer förstörd. Träd saknade löv, fisken blev farligare att äta för varje år som gick och på Hyttgatan där farfar Hilding Snus-Lundqvist hade byggt sitt egnahem, började smältverksarbetarna dö i Rönnskärssjukan.”
Gruvdriften i Boliden startade 1924 och fyra år senare stod skorstenen på Rönnskär färdig. Den blev 145 meter hög. Vid den tiden fanns en slogan i svang: ”Skorsten kallar vi det rör som mot Ryssland röken för”. Smältverket i Skelleftehamn ägs av Boliden AB som framställer 350 ton koppar och 18 000 kg guld varje år. Arsenik var tidigare en stor och besvärande biprodukt. Bly är fortfarande en viktig del av produktionen.
Monica Larsson: ”Min farfar Wille Varg-Larsson älskade att vara i skogen. Skidklubben Vargarna i Byske fick sitt namn efter honom. När jag var liten hörde jag ofta historier om Rönnskär, bland annat den om när farfar ramlade ner i en arseniksilo och tog sig levande därifrån.”
Välkommen på vernissage den 30 september kl 17-22!
Program
Utställningen pågår 30 september – 16 oktober
Öppettider: Torsdag- fredag kl 12-18
lördag och söndag kl 12-17
Samtal
lördag 1 oktober kl 14 – 15
Mona Stenberg, Forum Museum Rönnskär
Presentationer av utställningen
lördagar 8 oktober och 15 oktober kl 14 – 15
Monica Larsson och Catrin Lundqvist
MONGOLIAN SESSIONS –
en serie målningar och objekt, dokumentärfilmen – ”Samtal på Transsibiriska”
Under en resa med Transsibiriska järnvägen spelade Monica Larsson in en film tillsammans med sina barn, Samtal på Transsibiriska – en film om våra olikheter och om hur det är att leva med autismspektrum.
Efter resan med Transsibiriska järnvägen dröjde sig minnet av det mongoliska landskapet kvar och blev till abstrakta landskapsmålningar. När Monica Larsson senare återvänder till Mongoliet på en ridresa längs dalgången Orkhon, besöker hon bland annat Karakorum en stad som Djingis Khans son anlade på tolvhundratalet. Där finns det fortfarande buddhistiska tempel kvar, med fantastiska målningar, som inspirerar till att arbeta med geometriska
abstrakta mönster. Färgerna i målningarna är besläktade med de färger som det mongoliska nomadfolket pryder sina jurtor med och som anspelar på luft, vatten, jord och eld.
Målningar
I några av oljemålningarna är de geometriska formerna inneslutna i en cirkelform, färgen är mättad, pålagd platt, med stor noggrannhet. Formerna i målningarna skapar en rörelse och rytm som väcker associationer om temperaturskillnader, jurtornas form i landskapet, stillhet och rörelse på samma gång. Samtidigt finns en närmast meditativ eftertanke där målningarnas färger och ljus andas det mongoliska landskapet med milsvida öknar och oändlig horisont. Färgernas simultankontrast gör att målningarna har en lyskraft som framhäver en sammansmältning av rumsplanen och skapar rörelser där ögat vill vandra över målningarna.
Skulpturer
Några av de abstrakta formerna har klivit ut ur målningarna, ut ur ramen och blivit till tredimensionella former i vit gips. Gips har en förmåga att reflektera ljuset på ett speciellt sätt, det blir lysande i släktskap med björkens fluorescerande näver.
Filmen
”SAMTAL PÅ TRANSSIBIRISKA” – en film om kommunikation och perception.
Hur uppfattas och tolkas världen när man har ett autismspektrumtillstånd som Aspergers syndrom?
Credits: Johan Granstrand, film photographer and Kersti Grunditz Brennan, film editor.
Presented in the United States by Thomas Watkiss. Email hello@thomaswatkiss.net for press kit and further information.
Skorstensbyggare Rönnskärsverken, foto Forum Museum Rönnskär
RÖKEN SKULLE BLÅSA MOT RYSSEN
– en utställning om Rönnskär
av Monica Larsson och Catrin Lundqvist
Curator: Cecilia Andersson, MAN/Museum Anna Nordlander
Projektledare: Anna Lindfors, Skellefteå museum
25 februari – 29 september 2024
Vernissage den 25 februari kl 13-16.
Utställningen invigs kl 13
En till rundtur i utställningen ges kl 15
Guldet i Fågelmyran upptäckte 1924 och gruvdriften i Boliden startade. Fyra år senare stod skorstenen på Rönnskär färdig. Den blev 145 meter hög. Vid den tiden fanns en slogan i svang: ”Skorsten kallar vi det rör som mot Ryssland röken för”.
Smältverket ägs av New Boliden. 2022 framställde Rönnskär 218000 ton koppar och
12 ton guldtackor. Arsenik var tidigare en stor och besvärande biprodukt. Bly är fortfarande en viktig del av produktionen.
”Min farfar Wille Varg-Larsson älskade att vara i skogen. Skidklubben Vargarna i Byske fick sitt namn efter honom. När jag var liten hörde jag ofta historier om Rönnskär, bland annat den om när farfar ramlade ner i en arseniksilo och tog sig levande därifrån.” Monica Larsson
Industrin har skapat arbete och välfärd, men utsläppen till luft och vatten har skadat människor och den omgivande miljön. Hur mycket av vår natur och hälsa är vi beredda att offra?
Båda konstnärerna har sina rötter i Västerbotten. Deras förfäder Wille Varg-Larsson arbetade vid Arsenikverket i 39 år och Hilding Snus-Lundqvist var anställd som snickare på Rönnskär.
”Under min uppväxt blev miljön i Skelleftehamn alltmer förgiftad. Träd saknade löv. Fisken, bären och svamparna vi åt av var hälsofarliga, fast det visste vi inte då. På Hyttgatan där farfar Hilding Snus-Lundqvist hade byggt sitt hus, började smältverksarbetarna dö i “Rönnskärssjukan”. Catrin Lundqvist
Utställningen består av måleri. arkivbilder text och videoinstallationer, varav en är en filmloop om 34 minuter, i regi av konstnärerna. Den är filmad av Johan Granstrand, Skellefteå och klippt av Kersti Grunditz Brennan, Gustavsberg. Musiken i filmen är gjord av Sofia Johansson, Umeå och Thomas Watkiss, New York.
Andra som bidragit med tid och arbete i projektet är: Tom Brennan, Isabella Karlström, Elisabeth Andersson, Per Strömbro, Mona Stenberg, Sten-Arne och Inger Burman, Nils-Erik Edholm, Ulf och Berit Backman, Janne, Ing-Marie och Jesper Lundkvist, Assar och Birgitta Nilsson, Ann Lundholm, Lill Casslind, Göran Hedemalm och Marielle Mvuanda Riström.
Tack till
Forum Museum Rönnskär
IF Metall avd. 3 Norra Västerbotten
Skellefteå kommuns arbetsstipendium
Byggnads kulturstipendium
Film i Västerbotten
Stiftelsen Längmanska kulturfonden
Helge Ax:son Johnsons stiftelse
MONGOLIAN SESSIONS – MONICA LARSSON
Kontakt: monica a:t monicalarsson.se
MONGOLIAN SESSIONS – MONICA LARSSON
Kontakt: monica a:t monicalarsson.se
RÖKEN SKULLE BLÅSA MOT RYSSEN
”Röken skulle blåsa mot ryssen” är ett pågående konstprojekt om smältverksindustrin Rönnskär i Skelleftehamn av Monica Larsson och Catrin Lundqvist. Båda konstnärerna har sina rötter i Västerbotten. Deras förfäder Wille Varg – Larsson arbetade i Arsenikverket i 39 år och Hilding Snus – Lundqvist var anställd som snickare på Rönnskär.
Utställningen är den första delen i ett flerårigt projekt och består av måleri, arkivbilder, text och videoinstallationer. Det filmade materialet är scener ur en kommande film, i regi av Monica Larsson och Catrin Lundqvist. Den filmas av Johan Granstrand och redigeras av Kersti Grunditz Brennan.
Konstnärernas förfäder och andra personer som känner smältverket väl är huvudpersoner i projektet, där både de goda och dåliga sidorna av industrin diskuteras. Rönnskärsverken har skapat arbete och välfärd men utsläppen i luft och vatten har skadat människor och miljö. Hur mycket får industriella framsteg kosta? Och hur formas framtiden när ny exploatering av Norrlands resurser åter är i full gång?
Catrin Lundqvist: ”Under min uppväxt blev miljön i Skelleftehamn alltmer förstörd. Träd saknade löv, fisken blev farligare att äta för varje år som gick och på Hyttgatan där farfar Hilding Snus-Lundqvist hade byggt sitt egnahem, började smältverksarbetarna dö i Rönnskärssjukan.”
Gruvdriften i Boliden startade 1924 och fyra år senare stod skorstenen på Rönnskär färdig. Den blev 145 meter hög. Vid den tiden fanns en slogan i svang: ”Skorsten kallar vi det rör som mot Ryssland röken för”. Smältverket i Skelleftehamn ägs av Boliden AB som framställer 350 ton koppar och 18 000 kg guld varje år. Arsenik var tidigare en stor och besvärande biprodukt. Bly är fortfarande en viktig del av produktionen.
Monica Larsson: ”Min farfar Wille Varg-Larsson älskade att vara i skogen. Skidklubben Vargarna i Byske fick sitt namn efter honom. När jag var liten hörde jag ofta historier om Rönnskär, bland annat den om när farfar ramlade ner i en arseniksilo och tog sig levande därifrån.”
Välkommen på vernissage den 30 september kl 17-22!
Program
Utställningen pågår 30 september – 16 oktober
Öppettider: Torsdag- fredag kl 12-18
lördag och söndag kl 12-17
Samtal
lördag 1 oktober kl 14 – 15
Mona Stenberg, Forum Museum Rönnskär
Presentationer av utställningen
lördagar 8 oktober och 15 oktober kl 14 – 15
Monica Larsson och Catrin Lundqvist
MONGOLIAN SESSIONS –
en serie målningar och objekt, dokumentärfilmen – ”Samtal på Transsibiriska”
Under en resa med Transsibiriska järnvägen spelade Monica Larsson in en film tillsammans med sina barn, Samtal på Transsibiriska – en film om våra olikheter och om hur det är att leva med autismspektrum.
Efter resan med Transsibiriska järnvägen dröjde sig minnet av det mongoliska landskapet kvar och blev till abstrakta landskapsmålningar. När Monica Larsson senare återvänder till Mongoliet på en ridresa längs dalgången Orkhon, besöker hon bland annat Karakorum en stad som Djingis Khans son anlade på tolvhundratalet. Där finns det fortfarande buddhistiska tempel kvar, med fantastiska målningar, som inspirerar till att arbeta med geometriska
abstrakta mönster. Färgerna i målningarna är besläktade med de färger som det mongoliska nomadfolket pryder sina jurtor med och som anspelar på luft, vatten, jord och eld.
Målningar
I några av oljemålningarna är de geometriska formerna inneslutna i en cirkelform, färgen är mättad, pålagd platt, med stor noggrannhet. Formerna i målningarna skapar en rörelse och rytm som väcker associationer om temperaturskillnader, jurtornas form i landskapet, stillhet och rörelse på samma gång. Samtidigt finns en närmast meditativ eftertanke där målningarnas färger och ljus andas det mongoliska landskapet med milsvida öknar och oändlig horisont. Färgernas simultankontrast gör att målningarna har en lyskraft som framhäver en sammansmältning av rumsplanen och skapar rörelser där ögat vill vandra över målningarna.
Skulpturer
Några av de abstrakta formerna har klivit ut ur målningarna, ut ur ramen och blivit till tredimensionella former i vit gips. Gips har en förmåga att reflektera ljuset på ett speciellt sätt, det blir lysande i släktskap med björkens fluorescerande näver.
Filmen
”SAMTAL PÅ TRANSSIBIRISKA” – en film om kommunikation och perception.
Hur uppfattas och tolkas världen när man har ett autismspektrumtillstånd som Aspergers syndrom?