En film- och skulpturinstallation.
Från taket projiceras en film rakt ner på en skulptur i stengodslera av en flicka i 11-årsåldern, på filmen ser man trädtoppar och himmel.
Det är som att hon färdas i landskapet samtidigt som hon svävar i tyngdlöshet. På väggen bakom projiceras en kortfilm i tre delar. Jag
har filmat och Tomas Larsson ( min bror) har skrivit och spelat musiken. Utgångspunkten har varit långa samtal och ett försök att få
fatt på det outsagda i en frivillig “exil”. En flytt från norra Sverige till Stockholm och Göteborg och vad det gör med en. Att dra upp
sina rötter och finna nya.
De är filmade från en kanot i en blötlagd björkskog på Bogesundslandet, i kanalen mellan Värmdö och Ingarö, samt från en cykel i samma
område.
Min utgångspunkt har varit det intryck som Tarkovskijs filmer gjorde på mig som sextonåring i Umeå. Det var den första konstupplevelse
som verkligen tog tag i mig. Då jag såg “Spegeln” tänkte jag, att ibland är det bäst att ge upp kontrollen och viljan att förstå och
bara åka med i det som händer.
|
