Sweet dreams (2003) liknar en teaterscen och inbjuder till agerande. Här kan man slå sig ned i de blommiga mormorsmöblerna, luta sig
tillbaka och lyssna till ljudinspelningar av barn och vuxna som berättar om sina drömmar. Vi inbillar oss gärna att våra egna drömmar
är mycket unika och speciella, men när vi hör rösterna känner vi igen drömsekvenser och bildassociationer som ingår i allas vår
gemensamma drömväv. Ett barns dröm om häftiga nedflygningar i djupa vatten med undervattensbåt till snurriga uppstigningar med en
helikopter, eller en kvinnas stress när hon drömmer om hur hon missar sitt eget barns förlossning.
I det nakna drömträdet hänger kristyrdekorationer med glittriga bokmärken ur en romantisk flickvärld. Ljussättningen brer på den
drömlikt teatraliska stämningen i installationen. När ska drömängeln träda in och skänka oss de förlösande orden som ger vår ängslan
tröst?
|
